Carl Gustav Fehrman var född i Stockholm 1746 och son till Daniel Fehrman som var gravör vid Myntverket. Han började redan i tidigare år att ägna sig åt konsten och blev 1759 lärling till Pierre Hubert L´Archeveque (en fransk skulptör som var verksam i Sverige 1755-1777, varav de sista 9 åren som direktör för Konstakademien) i teckning och modellering samt gick även i lära vid Målar- och Bilhuggarakademien, där han även erövrade några pris.
I Svenskt Biografiskt Lexikon kan man läsa: ”Sedan fadern 1764 genom ett slaganfall blivit ur stånd att arbeta fick CGF före fyllda 18 år fullgöra dennes skyldigheter vid myntverket, vilket innebar gravering av alla myntstampar och ett visst antal medaljstampar.” Och i ett senare stycke: ”CGF har säkert gjort åtskilliga myntstampar på egen hand vid denna tid, men i stort sett kunnat hålla sig till faderns förebilder och från 1768 fått nyttja nya sådana av Ljungberger, enligt vad denne uppger.”
1764 var CGF alltså en endast 18-årig lärling och det är mycket förvånande att Kammarkollegiet, som utsåg myntgravörerna, lät honom få ansvaret. Förmodligen fanns dock inget närliggande alternativ eftersom Ljungberger, som legat närmare till hands, befann sig på utbildning utomlands. Dessutom var det ju billigt eftersom CGF fick dela lön med sin far. Ändå måste han ju ha fått visa prov på sitt kunnande och kanhända är dukaten 1765 med hans gravörsignum det bevis som behövdes.
Vilka av Adolf Fredriks mynt kan man då med godtagbar säkerhet säga har CGF som upphovsman? 1765-1767 var han ju den enda möjliga upphovsmannen till nya stampar, men han kan ju även ha använt gamla stampar som tillverkats av fadern. Enda sättet är att jämföra stil och utformning, och denna gång koncentrerar vi oss på dukaterna.
Två bilder från MISABs auktioner som utvalts för det tydliga fotot. Det vänstra porträttet är från 1763 och alltså Daniel Fehrmans verk, och det högra från 1770 och lika säkert SGF:s porträtt. Det man kan säga är att CGF har gjort ett porträtt helt efter faderns förebild men med något mer framsträckt huvud och något spetsigare näsa. Han har även gjort färre lockar upptill på huvudet och den bakre locken upptill på hjässan (mitt under RI) saknas, vilken alltid finns på faderns dukatporträtt.
Denna bild visar åtsidorna på Bondes respektive Haganders exemplar av dukaten 1765. Även här visar det bredare hårsvallet upptill på hjässan att myntet till vänster är graverat av Daniel Fehrman. Det högra porträttet är som synes prytt med Carl Gustav Fehrmans gravörsignum och är den grund på vilken denna teori vilar. Det ska i sammanhanget också nämnas att Ädelforsdukaten 1765 även den är präglad med ett porträtt av Daniel Fehrman och att den använda stampen nog var den sista han gjorde, för att ha i reserv. Man kan i alla fall inte se att den blivit använd på något tidigare årtal.
För att komplicera det hela ytterligare så dyker 1764 års porträtt upp som den mest använda åtsidesstampen 1767. Det finns bara ett känt exemplar i privat ägo från det året med ett porträtt graverat av den unge CGF och det såldes på Ahlström 32 (bilden till höger).