Till minne av O.A.Paykulls påstådda guldtillverkning 1706
Myntfakta:
Stockholm 1718 3,48-6,96 g ca 22-24 mm 97,6% guld
Räfflad rand
Upplaga: ”några få”
Präglingen var ej sanktionerad av myntmästaren
Gravör: Johann Carl Hedlinger
| Vikt | Sm-nr | Förekomst | |
| 2 Dukater | 6,9 g | 25a | 1 ex på KMK |
| 1,5 Dukater | 5,17 g | 25b | 1 ex på KMK |
| 1 Dukat | 3,48 g | 25c | 3 kända ex |
(Foto Hagander 2)
”Otto Arnold Paykull var född i Livland omkring 1662 och således svensk undersåte; redan 1677 var han emellertid page vid sachsiska hovet, gick sedan i krigstjänst och var vid det stora nordiska krigets utbrott sachsisk generalmajor. Han var en av de besegrade vid Dünaslaget 1701 och drog sig därefter tillbaka till sina brandenburgska gods, där han bl. a. ägnade sig åt alkemiska experiment. 1702 dömdes Paykull in contumachiam till döden av Karl XII som landsförädare. Sedan han ånyo gått i fält blev han 1705 tillfångatagen vid Warszawa av svenskarna. En ny rättegång följde, nu inför Svea hovrätt, där den anklagade framhöll att han inte var svensk undersåte; sedan hovrätten hänskjutit saken till konungen, befallde denne domstolen att döma honom till halshuggning. Så skedde den 14:e november 1706 och domen exekverades påföljande år den 14:e februari i Stockholm.
För att rädda sitt liv erbjöd sig Paykull att tillverka guld för en miljon riksdaler om året samt att lära ut konsten till någon av Karl XII:s undersåtar. Konungen lär ha svarat att Paykull skulle dö om han än kunde förvandla hela Brunkeberg till guld. Innan konungens svar kommit fick dock Paykull tillfälle att, med hjälp av en överste Hamilton, ’tillverka’ guld”. (Citat L. O. Lagerqvist, NNUM 1967 sid 179)
Efter Karl XII:s död lät Magnus von Bromell, en känd myntsamlare, prägla en 2-dukat av ett guldstycke som Paykull lär ha ”tillverkat”. Till åtsidan användes en stamp till 1718 års dukat, till frånsidan en nygraverad stamp med en inskrift hänsyftande på Paykulls guldtillverkning 1706. Bromell lär enligt uppgift även ha präglat 8 enkla dukater med samma stampar men med vanligt guld.
Omkring år 1790 lät V. L. Odhelius medaljgravören L. O. Lunderberg gravera nya stampar, med vilka ett antal förfalskningar tillverkades. Originalexemplaren var ju inte så många och samlarnas efterfrågan överskred tillgången. (Källa: Ahlström auktionskatalog 12)