De enda Paykulldukater som numera finns i privat ägo är de som 1718 präglades i 1 dukats vikt av vanligt guld. För mer information!
ex 1.
kvalitet 01/0, vikt 3,485 g
Sven Alrik Ljunggrens samling (-1910) –> Holmbergs auktion 86 (1910) –> Otto Smiths samling (1910-1935) –> Smiths arvingars samling (1935-1977) –> Ahlström 16 (1977) –> Bjarne Ahlström –> Julius Haganders samling (1988-2011) –> Künker 196 auktion Hagander 2 (2011) –>?
ex 2.
kvalitet 1+, vikt 3,45 g
Troligen J. F. H. Oldenburgs samling –> Bukowski 115 (1898) –> Magnus Bernströms samling –>?–> Moneta (Håkan Kinnmark) lagerkatalog 6 (1958) –> förmodligen Gustav W Anderssons samling –> Ahlström 12 (1976) –> Per-Otto Nordins samling (1976-1994) –> Münzen und Medaillen 80 (1994) –>?
ex 3.
kvalitet 1+, ”repor, svagt bucklig”
Carl Johan Nordqvists samling –> Bukowski 125 (1899) –> Lars Emil Bruuns samling (1899-1914) –> mynthandlare Adolf Hess, Frankfurt a. Main (1914-1918) –> Israel Berghmans samling (1918-1921) –> mynthandlare Jacques Schulman, Amsterdam –> Virgil Brands samling (1921-1926) –> i brodern Horace Brands ägo (1926-1941)–> mynthandlare B.G.Johnson, St.Louis –> mynthandlare Abe Kosoff, Encino, Kalifornien –> T.James Clarkes samling (1941-1961) –> mynthandlare Kosoff igen –> mynthandlare Emile Bourgey, Paris –> Per Otto Nordins samling –> Claes-Olof Algårds samling –>?–> Ahlström 55 (1997) –> PG Carlssons samling –> MM:s samling
Det berättas att Algård tappade bort myntet i början av 1970-talet efter att ha haft det som bokmärke i en bok… Troligen kom det dock till rätta så småningom och hamnade sedermera på Ahlström 55. Alternativet är att det dykt upp ett annat, tidigare okänt, exemplar, men det verkar mindre sannolikt. Det ska också sägas att mynthandlarna som figurerar i provenienskedjan finns där för att det är logiskt och att andra mynt gått samma väg. Horace Brand handlade med Johnson, Clarke med Kosoff och Nordin med Bourgey. Det är också möjligt att Algård köpte av Harry Glück. Denne fick nog en del mynt av Nordin för att han värderat Clarkes samling för Nordins räkning. Den där lilla klämskadan kl 1 på åtsidan är dock en osäkerhetsfaktor eftersom den inte finns varken på Bruuns eller Kosoffs bilder, så är det samma ex så måste den ha kommit till senare. I övrigt tyder nog de tre bilderna ändå på att det är samma ex. (Foto Ahlström 55)
Exemplar på KMK:
ex. Magnus von Bromell (1718-1744) –> KMK 2 Dukat (6,90 g)
Detta ex brukar omnämnas som det enda ”äkta” exemplaret eftersom det är tillverkat av det guld som Paykull påstod sig ha tillverkat. Den kom till KMK tillsammans med hela Bromells samling.
ex. Livmedikus JP Westrings samling –> Bokauktionskammarens auktion februari 1837 –>Axel Frölings samling –> Bokauktionskammarens auktion mars 1858 –>Meinanders samling (1858-1871) –> KMK
ex. Riksbankens samling –> KMK 1,5 dukat (5,17 g)
ex. KMK, efterprägling (4,08 g)
ex. Sven Svenssons samling –> saluförd på Hirsch 1 (1966) men drogs tillbaka –> KMK efterprägling (3,95 g)
