Ibland undrar jag om inte den här hemsidan har vuxit ifrån mig. För närvarande har jag gjort 1911 sidor, 176 blogginlägg och lagt in 8386 bilder! Rimligtvis innebär detta att det är en hel del av dessa sidor som jag aldrig mer kommer att besöka. Och det är ju synd eftersom, om jag känner mig själv rätt, det nog finns drösvis med stav- och faktafel som jag nog borde ta mig tid att rätta. Men det blir sällan tid till det eftersom jag hela tiden har något nytt projekt på gång.
Anledningen till att jag tar upp det här är att jag härom dagen fick anledning att gå in på Martin Anderssons sida bland ”Kända samlingar”. Där upptäcker jag då att jag lovat att redovisa alla rariteter från hans andra samling som såldes på Boberg 17 (1930). Och jag hade inte kommit längre bak än till Adolf Fredrik. En hel del att uppdatera alltså!
Nu är det ju ett problem med så här gamla kataloger eftersom det oftast inte finns bilder och de bilder som finns är av mycket dålig kvalitet. Det blir problem inte bara med att identifiera specifika mynt, ofta kan man inte ens avgöra om det är en raritet som sålts.
Nr 758 överst på det här urklippet är som synes en ”troyska ass”, men det framgår inte klart vilken variant det är. Oddsen är dock höga att det är den vanligare varianten med 7 serafer. Man kan också förmoda att man skrivit åtminstone rr om det varit rariteten med 9 serafer. Lika lätt i slutledningen är det inte med nr 765-6 längst ner. Är det 1837 eller 1838 som har gravörsignum G eller är det båda? Jag hade ju för mig att 1838 med G var okänd fram till Ahlström 30 där man var väldigt främmande för varianten. Men det kan ju ha varit gammal kunskap som glömts bort. I vilket fall så är det utan bild och utan anteckning om köparen omöjligt att avgöra om det är 1, 2 eller 0 rariteter som sålts.
Bilderna i så här gamla kataloger är inte så bra. Man hade problem med reflexerna på mynten och därför gjorde man en avgjutning i vax eller gips eller dylikt, och sedan tog man en bild av avgjutningen i stället. På det sättet synliggjorde man exempelvis kanthack, plantsfel, centrering och svagpräglade partier förvånansvärt väl, men patina och andra färgvariationer försvinner ju helt. I det här fallet kunde jag konstatera att det var en årtalsraritet, men eftersom det inte finns några tydliga kännetecken så är det omöjligt att avgöra om det är något av de redan kända exemplaren. Den fick alltså hamna längst ner på raritetssidan bland ”Försäljningar utan foto”.
När det gäller Boberg 17 så kunde jag konstatera 39 rariteter från Gustav II Adolf och framåt, men det finns säkerligen ganska många till. Av dessa var 12 mynt fotograferade, men det var bara 7 som gick att använda för att specificera vilket exemplar det var. Till detta kommer 6 exemplar som gått att identifiera tack vare provenienser från katalogerna över Bondes samling. Sammantaget alltså 13 identifierade mynt av 39 möjliga vilket får anses som ett bra resultat. Det händer bara alltför ofta att man inte kan identifiera något alls i äldre kataloger.
