4 Mark 1752 har genom åren orsakat variantsamlare en hel del huvudbry. Främst är det ifall ett mynt har gravörsignum eller inte som även auktionsfirmor misstagit sig på. Problemet är nämligen att gravörsignumet ofta är svårt att se på grund av svagprägling vilket orsakats av slaggbildning på stampen. Därför är det alltid bättre att lära sig hur porträttet som ska ha ett gravörsignum ska se ut, i stället för att leta efter ett gs som kanske inte syns. Nedan redovisas de 3 åtsidesstampar som användes på 4 Mark 1752-1755.
Den första stampen är den som ska ha ett gravörsignum inpunsat. Det är ett liggande F beläget på halsavskärningen mitt ovanför den nedersta locken. Porträttet förekommer i samband med både diagonalt och vertikalt räfflad rand 1752 (sm 81a och b). Enligt sm-boken så ska gravörsignum även förekomma 1753 (sm 82a), förmodligen då med samma stamp, men något bildbevis på att den varianten existerar har inte gått att uppbringa. Porträttet känns lättast igen på rosettsnibbens läge i förhållande till A i ADOLPH.
Därutöver finns då två kända stampar som saknar gravörsignum. Den till vänster användes 1752-1755 och den till höger 1753-1755. Stamparna är gjorda med samma porträttpuns och även här är det rosettsnibbens läge som är den tydligaste skillnaden.
