Det var två intressanta förändringar som ägde rum när man präglade mynten i Västerås 1540; det första var att silverhalten sänktes och det andra var att man bytte gravör. Det förstnämnda är det inget problem med eftersom sänkningen är väl utmärkt på mynten, men det andra är nog det största brydderi man kan ha med Gustav Vasas mynt.
Olderick von Nürnbergh, eller “Ulrich” som han är mer känd som, blev anställd som gravör på myntverket 15/11 1540 för att ersätta den tidigare gravören Gorius. Om Ulrich var upphovsman till stampar redan 1539 är inte fastställt men klart är att de båda gravörerna arbetade parallellt under en del av 1540. I nya SM-boken har detta belysts genom att sm 153 (1 Mark), sm 158 (½ Mark) och sm 161 (2 Öre) har delats in i a och b. Eftersom min ambition är att utreda förekomsten av samtliga sm-nummer så gäller det alltså för mig att sortera dessa mynt efter gravör. Vilket sannerligen inte är lätt. I jämförelserna nedan är Gorius graveringar lagda till vänster och Ulrich till höger.
1 Mark
Skillnaden på porträtten ser man tydligast på att Gorius krona ser solid ut medan Ulrich krona ser ut att vara gjord av gummi. Mellanting förekommer givetvis vilket försvårar identifieringen. Säkrare är då att titta på “sluttecknet” mellan svärdet och huvudet vilket på 1-markerna säkert identifierar gravören. Dessvärre är de ju inte alltid lika tydliga som på dessa två ex.
½ Mark
1/2 Mark är lättare eftersom Gorius porträtt alltid är mindre.
2 Öre
Största problemet gäller 2-öringarna som här illustreras av två ytterligheter. Mellanformerna är så många fler. Frågar man olika “kännare” så har de alla olika detaljer som de anser vara tillförlitliga att titta på. Viss hjälp har man av sluttecknet som ligger efter SWECIE. En flikad treklöver betyder alltid Gorius och om det inte finns något sluttecken så är det alltid Ulrich. Det finns dock fler sluttecken än så.
A är alltid Gorius och C är alltid Ulrich. Dessvärre förekommer B på både Gorius och Ulrich graveringar. När man sedan räknar in problemet med slitage och otydligheter så kommer det tyvärr alltid att finnas exemplar där man inte säkert kan avgöra vem som var gravör. På raritetssidorna har jag sorterat så gott jag kunnat, men jag kan inte garantera att alla hamnat rätt.
Silverinnehållet
Gustav Vasa var en lurig kung som var expert på att lura allmänheten att tro att mynten var värda mer än de i verkligheten var. Någon gång under våren 1540 sänktes silverhalten från 62,5% till 50% vilket alltså innebar en minskning av värdet med 20%. För att mynträknarna skulle veta vad som var vad så införde man redan vid årsskiftet 1539/40 ett hemligt tecken i form av 2 prickar ovanför frånsidans sköld som visade på den högre silverhalten..
När dessa inkom till växlingskontoren så lades de undan för nersmältning. Av fyra gamla mynt fick man därefter 5 nya vilket ju var en bra affär för staten. Bilden visar en ½ Mark 1540 med den stora bilden vilket bevisar att även Ulrich stampar användes till mynt med det högre silverinnehållet. Det ska också sägas att eftersom varianterna med prickar präglades före de andra varianterna 1540 så borde de ju också ha placerats först i SM-boken, men så blev det av någon outgrundlig anledning inte. (Foto MISAB 16)
Min normala åsikt om intressanta varianter är att man ska kunna stå på en mässa och se vilken variant man håller i handen utan att behöva ha med sig jämförelsematerial. Vad tror ni då att jag tycker om varianter som man inte kan identifiera ens när man har jämförelsematerialet till hands?
