Aug 30 2018

Förra veckan var jag på månadsmöte med Nola Myntklubb i Örnsköldsvik. Även om jag har nästan 12 mil enkel resa och även om det inte är så många där som delar mina specialintressen så brukar jag försöka vara med så ofta jag kan. Klubben har en härligt otvungen stämning och det är alltid ”gött” att bara få sitta ner och surra med andra samlare. Som regel brukar det vara 25-30 närvarande vilket utgör ca 40-50% av det totala medlemsantalet.

Det jag gillar bäst är en återkommande punkt på dagordningen som kallas ”samlare berättar”. Denna gång hade vi en långväga gäst, nämligen Christer Ohlsson från Västerås. Anledningen till att han tagit sig för att åka upp var att han bodde i Ö-vik från 1956 och ett 10-tal år framåt, och det var här som hans samlarbana började. Underbart att få höra anekdoter från ett så långt samlarliv! Exempelvis så blev jag helt perplex när jag hörde att han brevväxlat med John Pedersen redan i slutet av 1950-talet. Hur kan en 10-åring från Norrland ens ha kunnat känna till J.Pedersens Mynthandel i Borås? Svaret var att hans far sålt en nålsamling till Pedersen och det var så kontakten knöts. Christer gillade John Pedersen; ”han förstod sig på unga samlare”. Exempelvis kunde det hända, när ett beställt mynt redan var sålt, att han fick ett bättre exemplar som ersättning. Till samma pris! Naturligtvis var det uppskattat för en ung grabb med begränsade tillgångar. Kontraten var stor när han som 12-åring fick tillfälle att besöka Håkan Kinnmark på Moneta i Göteborg. Därifrån fick han gå tomhänt och arg…

Anekdoterna under kvällen var många men jag ska inte återberätta fler nu. Vill bara säga att det var en givande och minnesvärd kväll i numismatikens tecken. Tack för den Christer!

Aug 17 2018

Den 1:a september 1664 infördes en ny myntordning i Sverige. För silvermynten innebar detta att silverhalten i de flesta fall sänktes, och därmed även silvervärdet i varje mynt, med ca 8-9%. Om ändringen trätt i kraft vid årsskiftet skulle det inte ha inneburit några som helst problem, men med 1/3 av året kvar så var läget ett annat. För att situationen inte skulle bli ohållbar för växlingskontoren så måste man nämligen kunna se tydligt på mynten vilken myntordning de tillhörde. Dessvärre vet man idag inte vilka dessa utmärkande skillnader var.

För 4 Mark 1664 så skulle man kunna tänka sig det är skillnaden mellan dessa båda frånsidor som är ”märket” för silverhalten. Utan en riktig metallanalys kan man dock inte avgöra om det är så. Det kan även vara så att man inte präglade 4 Mark under de sista 4 månaderna. 

För 1 Mark, 2 Öre samt 1 Öre finns det heller inte någon garanti för att man inte började använda 1665 års stampar redan före årsskiftet.

När det gäller 2-markerna så är dock ingen av dessa möjligheter rimliga. Det gjordes helt enkelt för många stampar 1664 för att man ska ha haft råd att avstå från prägling under 1/3 av året. Berndt Göhle har räknat ut att man måste ha tillverkat minst en stamp per arbetsdag hela året och redan det är ju imponerande. Själv tror jag att man fortsatte göra 1664 års stampar även efter den 1/9 men att man då övergick till arabiska 2:or i valören. Det vore ju ett mycket tydligt märke som personalen på växlingskontoren lätt skulle kunna se. Att det sedan förekommer romerska 2:or även efter årsskiftet 64/65 har ingen betydelse; då är det ju årtalet som talar om vilken silverhalt det är.

Att analysera silverhalten i 1664 års mynt är en undersökning som behöver göras. Jag skulle mycket gärna göra det själv, men åtminstone för närvarande har jag för mycket jobb ändå och bor dessutom för långt ifrån händelsernas centrum för att kunna samordna det effektivt. Därför lämnar jag bollen fri för den som är hågad.

En sak jag inte tänkte på när jag skrev om 1 Mark 1663 utan mm var att det myntet naturligtvis har högre silverhalt än de med samma porträttyp 1665. Eftersom myntordningen är typgrundande så utgör ju det myntet en egen typ. Det är sannerligen inte ofta som det upptäcks nya typer numera!