Oct 11 2018

Jag såg att Ottosson hade 20-årigt jubileum igår och då fick jag för mig att kolla hur länge jag hållit på. Lustigt nog så är det idag precis 9 år sedan jag skrev mitt första blogginlägg. Så här såg det ut:

”Allting har sin början!

Har äntligen kommit igång med hemsidan, det här ska bli kul. Började med att lägga in mina tre 5-kronor från Oscar II och är mycket nöjd med resultatet. Får nog räkna med att det här projektet tar ett antal månader i anspråk. Men alltid lär man sig något.”

Jag vet inte riktigt om jag ska tycka att jag var optimistisk eller pessimistisk när jag trodde att projektet skulle ta ”ett antal månader i anspråk”. Optimistisk för att jag räknade tidsåtgången i månader eller pessimistisk för att jag inte trodde att jag skulle hålla på så länge. Nu har det blivit 108 månader och det här blogginlägget bör vara den 2854:e sidan jag påbörjar, varav 389 är blogginlägg. Och än ser jag ingen ände på det hela. Ganska många sidor har tagits bort med tiden av olika anledningar, och ännu fler är gömda för allmänhetens blickar. Mycket av det som är offentligt är skrivet av en betydligt okunnigare skribent och borde naturligtvis redigeras. Men att gå igenom alltihop och göra dessa ändringar lär väl ta 9 år till och det tror jag inte att jag orkar med. Betydligt roligare då att fortsätta skriva om sådant jag inte skrivit om tidigare.

Oct 03 2018

Som jag tidigare skrivit om så hade vi en i mitt tycke rätt elegant teori om att en arabisk 2:a i valören på Karl XI:s 2 Mark 1664 skulle vara ett tecken på en lägre silverhalt enligt den nya myntordningen det året. Igår ringde Roger Jonsson och berättade att han analyserat en del mynt och att resultaten inte blivit som han tänkt. ”Jag försökte med ren tankekraft att tvinga analyspistolen att visa de svar jag ville ha, men det var hopplöst, det blev tvärt om. Arabisk 2:a har tydligt högre silverhalt både på 2 Mark och 2 Öre. Märkligt nog gäller detta även 1669 där det finns 2 Mark med båda valörvarianterna och där ska det ju enligt myntordningen inte vara någon skillnad.”

Nu är det fortfarande alldeles för få mynt som ingår i undersökningen men det räcker för att vi får skrota teorin. I stället infinner sig en annan fråga och det är hur väl man egentligen följde myntordningen. Sven Olof Källerholm har upptäckt något liknande med 1-öringarnas vikter. Det finns ocirkulerade mynt som kraftigt understiger den rätta vikten och samtidigt finns det slitna mynt med en tydligt högre vikt. Sådant förekommer naturligtvis ibland men enligt Källerholm är det bland 1-öringarna alldeles för vanligt för att kunna inordnas under någon normalfördelningskurva. Han tror att man helt enkelt inte hade tillräckligt bra kontroll.

När man tänker på hur förhållandena var på myntverket under 1660-talet så är det mycket som tyder på att Källerholm har rätt. 1663-1665 och i början av 1669 fanns det periodvis ingen myntmästare på myntverket så personalen där fick klara sig själva och 1665-1668 var Abraham Kock myntmästare och han var ju en person som visste exakt var gränserna gick och hur mycket man kunde töja på dem. Klart är i alla fall att om Kammarkollegiet inte hade tillräckligt bra koll på att myntordningarna följdes så kunde nog både vikter och silverhalt variera ganska mycket. Ordet ”kvalitetssäkring” var inte uppfunnet på den tiden.

Det ska dock sägas att silverhalten på 4 Mark 1664 faktiskt följer vår teori. Varianten med långa palmblad har tydligt högre silverhalt. I min typförteckning kommer jag dock inte att bry mig om myntordningen där heller när det ser ut som det gör med de lägre valörerna. Det stör mitt ordningssinne, men man måste ju vara pragmatisk och rätta sig efter förutsättningarna. 

Ja, vem drömmer inte om att göra fynd? Här en länk till en fyndlista som jag råkade snubbla över… 

Tyvärr har jag varit tvungen att skrota min mailadress till hemsidan eftersom den blivit kontaminerad av spam och hackers. Just nu är det en typ som försöker pressa mig på 700 dollar för att han inte ska sprida alla mina hemligheter runt hela världen. Snacka om affärsidé! Själv tror jag inte att jag har hemligheter värda ens 100 dollar 😉 Ja,ja, vi får se hur det blir! Får ni något konstigt mail från falcoin.se så är det i alla fall inte jag som skickat det. Och var försiktiga, det kan innehålla virus! Angående ny mailadress så får det anstå ett tag. Jag får nog ta mig en funderare på hur jag ska skydda den bättre.

Sep 23 2018

Det såldes naturligtvis mer än guldmynt på förra helgens auktioner och allt blev inte dyrt. Provmynt verkar exempelvis vara en kategori som är nere i en dal just nu. Bilden visar 2 Skilling 1843 som såldes både nu på MISAB 29 och tidigare på MISAB 20. Om vi sedan lägger till ett ex i samma kvalitet (1+/01) som såldes på MISAB 8 så får vi nedanstående prismässiga utförsbacke:

MISAB 8     15500 kr

MISAB 20    10500 kr

MISAB 29      5000 kr

Ett annat exempel är en Riksdaler Banco 1829 (28:1182) som på Haganders auktion klubbades för 5500 euro. Nu blev den osåld för utgångspriset 30000 kr. En spekulant köpte den dock för utropet efter auktionens slut.

Andra gånger kan det vara både upp och ner. Bilden visar en 8 Mark 1672. Det kallas för ”Myndighetsmyntet” eftersom det var Karl XI:s mor som beställde myntet av Anton Meybusch lagom till sonens sjuttonårsdag 24:e november 1672. Inte någon av de sällsyntaste 8-markerna, men som typmynt eftertraktat av de flesta samlare. Det såldes 2 ex förra lördagen, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Det första i kvalitet 1+ klubbades för 17000 kr och det andra i kvalitet 1+/01)(01 gick för 98000 kr!

Det var rätt intressant eftersom köparen av det dyrare exet satt i bänken framför mig. Jag har aldrig sett honom förr och jag tror inte att han köpte mer än detta ex. Men det skulle han bara ha! Hans fru stod till och med bakom honom och förevigade budgivningen med sin mobil. Det är naturligtvis bara en gissning, men det kan ju vara ett sterbhus som var inlämnare och en av delägarna ville ha myntet som minne. En auktion är ett rätt så vanligt sätt faktiskt att göra upp om värdet på arvegods.

Sep 22 2018

Min vana trogen har jag tittat lite på prisnivåerna som uppnåddes på guldmynten på MISABs auktioner förra helgen. Som man kunde förvänta sig fortsatte trenden uppåt.

2016     89     2548700 kr     2584946 kr     99%     (101%)

2017    113     3871800 kr     3235376 kr    120%     (109%)

2018    188     9178500 kr     6196105 kr     148%     (145 %)

Tabellen visar år, antal svenska guldmynt/år, totala försäljningen på MISAB respektive totala försäljningen för motsvarande mynt på Haganders auktioner samt ökningen i procent mellan dessa försäljningar. Procentsiffran inom parentes motsvarar ett annat sätt att räkna; i stället för att räkna på totalen så tar man fram procenten för varje enskilt mynt och sedan tar man ett medeltal av det. Det sättet att räkna ger de ”billigare” mynten större genomslag, men som synes så spelar det i slutändan inte så stor roll.

Nu kan man ju fråga sig om trenden kommer att fortsätta på detta sätt? Knappast troligt om ni frågar mig. Det har nämligen visat sig att prisnivåerna höjs när en stor samling säljs; vi såg det med Bondes, med Haganders och nu med Ertzeids samling. Man såg även en liten uppgång när Lindbergs samling såldes, trots att det var en typsamling utan årtalsserier. Tiden mellan storsamlingarna sker en stagnation; marknaden ”minns” de nya prisnivåerna så den återgår inte till en tidigare nivå, men det kommer helt enkelt ut för lite toppmynt i mellantiden för att det ska bli den verkliga striden igen. Jag gissar att nivån de närmaste åren kommer att ligga mellan 130% och 150% av resultaten på Haganders auktioner.

Hur såg då toppresultaten ut i procent förra helgen? Tabellen nedan är framräknad på samma sätt som tidigare.

Dukat 1788     MISAB 28:939     150000 kr     30260 kr     496%

2 Dukat uå (1634)     29:161     370000 kr     108250 kr     342%

Dukat 1736     MISAB 28:702     130000 kr     40463 kr     321%

Dukat 1781     MISAB 28:933     37000 kr     11570 kr     320%

3 Mark 1590     MISAB 28:120     175000 kr     56290 kr     311%

Extra intressant att av dessa var det bara dukaten 1781 som inte var ex Hagander. Det var alltså rejäla prisökningar på dessa Hagandermynt. 

Sep 12 2018

Om jag inte läser helt fel i Tingströms uppslagsbok så sorterar 4 Öre 1665 och 1666 inte under någon myntordning. Den nya myntordningen kom inte förrän 1667 och före det så fanns det ingen tillämpbar. Detta innebär en hel del saker men först och främst att dessa mynt definitivt inte kan ha blivit präglade för att cirkulera som betalningsmedel. Med stor sannolikhet är det provmynt som egentligen skulle blivit placerade tillsammans med sm 374 och 375 i SM-boken. Inte som nu bland de ordinarie 4-öringarna 1667-1684 (sm 190-207). Inte heller Nordlinds verkar ha reflekterat på saken när en 1665:a såldes på deras auktion i november 2011. Man beskrev den bara som ett ytterst sällsynt typmynt. Men då redovisade man i alla fall vikterna på de kända exemplaren: 3,62 g, 3,67 g samt 3,83 g. Detta kan man då jämföra med den rätta vikten efter 1667 års myntordning som var 3,51 g. Och vikten på 1/2 Mark 1604-1618 skulle vara 2,47 g så det är ju som sagt inte alls tillämpbart.

Sep 10 2018

Efter en mailfråga och en tids kontemplation har jag insett att jag måste reda ut det här med varianterna på 1714 års dukater bättre. Jag har kallat dem för 1713 och 1714 års porträtt, och det är väl i och för sig korrekt men inte så precist som jag vill att det ska vara. För den som kan dessa mynt räcker kanske informationen men för den mer ovane är det svårare.

Bilden till vänster visar 1713 års porträtt som alltså även är vanligast förekommande 1714. Till höger har vi de porträtt som användes endast 1714 och förmodligen i begränsade omfattning. ”1714 års porträtt” är alltså plural vilket jag nog inte heller preciserat så tydligt.

Om man nu tittar närmare på porträtten så ser man att de båda övre förvisso är olika för ögat, men det finns inget rejält att peka på som skiljer. Det är helt enkelt två olika stampar som varierar. Det nedre myntet har däremot 3 nitar på bröstet vilket ju är ett tydligt kännetecken. Så nu heter den svåra varianten ”3 nitar på bröstet” både på Typsamlingssidan och på Raritetssidan. Lätt som en plätt!

Sep 06 2018

Bilden visar frånsidorna på 2 ex av 1/6 Riksdaler 1804 som båda blivit beskrivna som 1804/3. Exemplaret till vänster kommer från MISAB 23 (Sten Olof Anderssons samling) och där ser man tydligt trean som sticker fram bakom den sneddade delen av fyran. Bilden till höger kommer från MISAB 28 (Ottar Ertzeids samling) och där är det också något bakom fyran. Frågan är bara om det verkligen är en trea. Om man tittar på frånsidorna i sin helhet så ser man att det (förmodligen) inte är samma stamp som använts. Stampen till höger är tämligen trasig med flera stampklumpar. Är det gropar och sprickor på andra ställen på stampen så ligger det ju nära till hands att det lossnat någon flisa vid fyran också. Ett annat indicium på att det är en stampklump det är frågan om är att det på Sigtunas auktion för ett antal år sedan såldes ett ex som också beskrevs som 1804/3. När jag senare frågade Christian Hamrin, som sett myntet live, så svarade han: ”Det var ingen ompunsning, det var en stampklump”.

Viktigt att komma ihåg när det gäller dylika bedömningar är att det är svårt att vara säker utifrån en bild; inte ens Numisbids stora bilder räcker till. Det enda raka är att luppa myntet vid visningen och göra sig sin egen uppfattning. Och, jag tror det var Hamrin som sa det också; ”Man kan inte lita på någon annan, man måste göra det själv”. Rätt kloka ord om ni frågar mig.

Det intressanta är dock varför det finns ompunsade årtal på dessa mynt. Det finns ju 1805/4 och dessutom något ännu konstigare som påstås vara 1806/5. Vid sekelskiftet började man använda matriser i Stockholm, dvs en stamp till stampen. På detta sätt kunde man göra en hel serie stampar som var i det närmaste identiska. På frånsidorna var det dock brukligt att man på matrisen utelämnade den sista siffran i årtalet för att den skulle räcka i flera år och att man skulle slippa att punsa om årtalen. I praktiken slutade man dock aldrig helt med att återanvända gamla stampar. När det sista ompunsade årtalet förekommer har jag ingen koll på men vi har ju exempelvis 1951 på 50 som ju är nästan ”nyligen”.

I vilket fall så ska jag inte glömma att ta med luppen till visningen nästa fredag.

Sep 03 2018

Som väl alla har noterat så kom katalogerna till de förestående MISAB-auktionerna för några veckor sedan. Min vana trogen så kompletterar jag mina raritetssidor det första jag gör. Auktion 28 (Ertzeid 3) var det inte så mycket med eftersom jag gjorde den kompletteringen redan för ett år sedan. Med auktion 29 var det mer jobb; närmare bestämt 22 nummer som pockade på min uppmärksamhet. Av dessa var det 12 stycken som jag kände igen från tidigare försäljningar. Nedan redovisar jag 5 fina provenienser som absolut borde ha stått i katalogen.

Nr 306. Dukat 1702

Algård (-1980) –> Schmitz (1980-1990) –> auktion i Zürich 1990 –> Hyllengren –>?–> Ahlström 43 (1991) –>?

Intressant nog så är detta samma provenienskedja som för dukaten 1760 (nr 398) vilket gör att man kan misstänka att det varit samma inlämnare. Märkligt i så fall att man kan redovisa provenienskedjan för den ena men inte för den andra.

Nr 323. 1 Mark 1706 med LC

Österlunds auktion i mars 1978 –>?

Nr 366. Serafimerriksdaler 1748

Ahlström 23 (1981) –> Törngren –> Hirsch 36 (1988) –>?

Det här myntet har jag faktiskt bloggat om en gång eftersom jag tyckte att Törngren på 80-talet låtit genomföra en så snygg reparation av hängningsmärkena. Det var riktigt fult på Ahlström 23 men nu är det knappast något man tänker på.

Nr 415. 1/2 Riksdaler 1753

Holmbergs auktion 127 (1924) –> Ekström –> Ahlström 8 (1975) –>?

Nr 536. Provmynt för 1/3 Riksdaler Banco 1829

Schmitz (1990) –> Heritages Rare Coin Gallery –> Antikören 11 (1992) –>?

Jag kan ju också nämna att jag gick bet på 4 Dukat 1838 (nr 506). Det finns helt enkelt inga påtagliga kännetecken som gör att man kan avgöra om det är ett ”nytt” ex eller ett som jag redan har i listan. Det händer inte så ofta men är lika retfullt varje gång när man inte kan säga säkert.