Om man vill hålla sig frisk ska man aldrig åka hemifrån. Jag drog på mig något skitvirus nere i Stockholm så nu har jag varit rätt däckad några dagar. Nu har jag i alla fall repat mig så pass att jag kan sitta vid datorn.

MISAB 45 var en fullt godkänd auktion, åtminstone om man, som jag, räknar rariteter. Hur den gick prismässigt bryr jag mig inte så mycket om. Det blev i alla fall 68 raritetssidor att uppdatera, varav 29 var nya bekantskaper. 3 mynt som är så sällsynta att de tidigare bara var kända i 1 ex vardera. Nu är det alltså 2 kända ex av varje. Man kan ju fråga sig hur många år det kommer att gå innan så gott som samtliga mynt som läggs ut på auktion är gamla välkända exemplar. Jag tvivlar faktiskt på att jag kommer att leva så länge så att jag får uppleva det.

För att övergå till det mer negativa med auktionen så blev båda dagarna alldeles för segdragna. Man orkar helt enkelt inte som köpare vara alert i 8 effektiva timmar som det blev på söndagen. Man kunde rent subjektivt märka att antalet rop avverkades snabbare ju längre dagen led pga att det var färre som var med och bjöd. Anledningen är att man nu kan sitta hemma vid datorn och ha samma chans att vinna en budstrid som den som sitter i salen. Med den nya tekniken klarar man tydligen inte av mer än kanske 70 rop i timman och man bör nog i framtiden anpassa antalet rop efter detta. Det bör ju inte vara något större problem eftersom det numera nog inte är några prismässiga skillnader mellan sal och internet. Salsauktioner vill vi samlare gärna ha kvar eftersom det ger oss en chans att träffas.

Ja, det blev så att jag denna gång slog ihop två blogginlägg till ett. Här först har jag den vanliga tabellen från den avslutade auktionen. Künker 410 innehöll totalt 80 nr, i huvudsak praktobjekt, som på något sätt var relaterade till Stormaktstidens Sverige. Det mesta var givetvis besittningsmynt, men där fanns även 8 helsvenska mynt som återfinns på mina raritetssidor. Noterbart är att jag denna gång inte har någon kolumn för ”nya”, tidigare okända mynt, eftersom alla är väldokumenterade bekantskaper. Jag hade inte med det på Bruunaktionen heller, men då var ju anledningen den omvända; allt var nytt på marknaden.

Dilemma för myntsamlaren

Som så många andra så har jag naturligtvis sett Delzannos och PG Carlssons referat från Bruun-auktionen där de är helt lyriska över de höga priserna. Det är ju självklart att säljarna är glada över prisutvecklingen, men som aktiv myntsamlare kan jag mycket lätt hålla mig för skratt. Men innan jag invecklar mig mer i detta vill jag visa några aktuella resultat från dagens auktion. Lot nr 58, 59 och 60 köptes nämligen av Andreas Kaiser på Bonde 3 och 5 (2008-2009) och då blir det lätt att jämföra med dagens utfall.

Jag har inte räknat med någon provision på dagens försäljningar eftersom inlämnarprovisionen är förhandlingsbar och för dylika objekt är den oftast 0. Om prisutvecklingen på mynt följt konsumentprisindex med en uppgång med 38% så skulle en säljare i princip inte få någon vinst alls. Enda möjligheten att få någon förtjänst är att den reella prisuppgången är högre än index, och det är den sannerligen på dessa tre objekt. 7-8 gånger så hög! Även om ovanstående tabell inte på längt när kan användas som mall för alla mynt så är möjligheterna till en fin förtjänst om man säljer på auktion mycket goda i dagens läge.

Myntets andra sida är dystrare! För oss aktiva myntsamlare har priserna på de mynt vi eftersträvar ökat lavinartat, oftast 100-500%. Förr eller senare kommer de flesta av oss till en gräns där vi helt enkelt inte har råd att samla som vi gjort tidigare. Och kom inte med några argument om ”god investering” för det har ingen inverkan. De flesta av oss samlare, som hållit på ett tag, samlar av helt andra orsaker än värdestegringar. Själv kan jag definitivt inte öka min årliga budget pga att det blivit så mycket dyrare, snarare tvärtom. Det innebär att det blir färre mynt i min samling, men då får det väl bli så. Jag får vara nöjd med vad jag har.

Auktionerna med svenskintresse duggar så tätt nu att man nästan inte hinner med. På söndagen den 15/9 avslutades även MISABs 60:e nätauktion och även den är väl värt att komma ihåg; 17 rariteter varav endast 5 ex som varit kända sedan tidigare. Förmodligen beror detta, åtminstone till en del, på att man på en sådan här auktion väljer att sälja mynt som inte tillhör de högre prisklasserna och därmed oftare sålts utan bild på tidigare auktioner. Till detta kommer att också plåtmynten mycket sällan avbildats i exempelvis Ahlströms kataloger. Han sålde genom åren nästan 1100 plåtar på sina auktioner, men visade bild på endast 92. Det lär väl ta 15 år till innan vi återhämtat oss från det bildunderskottet. Mörkertalet är alltså betydligt större på plåtmynt och lågvalörer än på framförallt dukater och riksdalrar

Det känns lite som ett antiklimax att gå från den otroliga Bruun-auktionen till en mer normal auktion som hölls samma dag, men nog känns det lite befriande också. Auktion 30 får nog också anses vara en av Myntkompaniets svagare auktioner med endast 9 rariteter och få höga kvalitéer. Det man kan fundera över är var Myntkompaniet hittar sina mynt eftersom de flesta aldrig fångats på bild tidigare och därför här markerats med ”ny”. Kan i alla fall konstatera att man hade 2 st 1 Öre 1615 vilket medför att det nu finns 16 kända ex av dessa och att vi därför inte kommer att uppdatera den årgången längre.

Min vana trogen tänkte jag göra en liten tabell över rariteterna även på den omtalade Bruunauktionen som Stack´s höll i Köpenhamn i lördags, men det drog ut på tiden. På grund av de omtumlande priserna så har jag lagt till 3 kolumner längst till höger. Dels är det givetvis den angivna kvalitén satt av NGC och det totala priset i svenska kronor inclusive provision. Priset påverkas av många faktorer, men mest av kvalitet och förekomst på marknaden, samt av om budgivarna är variantsamlare, årtalssamlare eller typsamlare. Mest åtråvärda bör ju svåra typmynt i hög kvalitet vara och därför har jag även lagt in en kolumn där jag, så gott jag kunnat, angivit ungefär hur många ex som kan finnas av varje typ. Det är vanskligt eftersom mörkertalet bara blir större och större desto vanligare typen är. Det jag angivet får ses som ett minimiantal.

Sedan kom jag på att jag nog ville visa resultatet för alla 46 mynt med svenskanknytning, även besittningsmynten, men då började ju tabellen halta eftersom jag inte har någon raritetsstatistik för dem. Där jag inte har någon statistik har jag inte skrivit något,

Antalet mynt och prismedeltalet skiljer något mot det som Ingemar kommit fram till och jag vet inte varför. Det är upp till var och en att kontrollräkna.

Endast 3 mynt lär ha köpts av närvarande svenskar, övriga gick till utlandet.

Nu borde jag väl komma med något djupsinnigt om myntmarknaden, men jag känner mig mållös. Det räcker med att konstatera att om man vill ha myntsamlandet som en livslång hobby så kan man inte betala 156000 kr för en 2-krona 1912.