Tidigare postat 1/12 2016

Jag har ibland undrat vilken lärling som kan ha gjort det så kallade ”lärlingsporträttet” på riksdalern 1780. Härom dagen slog det mig plötsligt att det med stor sannolikhet är Lars Grandels mästarprov! Grandel gick i lära hos Gustav Ljungberger från 1771 till just 1780 när han erhöll Konstakademins resestipendium för att fortsätta sina studier utomlands. 1780 var Grandel 30 år gammal och det känns självklart att han ville ha sitt mästarbrev innan han åkte. Det kan givetvis även vara så att mästarbrevet var en förutsättning för att få stipendiet. Att han redan vid denna tid var en erkänt kunnig gravör bevisas av att han 1784, när han bodde i Rom, fick en beställning av Gustav III att göra en medalj över ”Revolutionen 1772”, trots att denne hade kunniga gravörer på hemmaplan. Ser man på bilden ovan så tyder även utförandet av riksdalerporträtt på en kunnig konstnär och inte på en halvt utbildad lärling.

För att bli mästare inom ett hantverksskrå krävdes även att man kunde tillverka sina egna verktyg. Under Ljungbergers tid som chefsgravör så förekom det experimenterande med mönstret på kronringarna vid 2 tillfällen, 1780 och 1788, precis dom år då lärlingsporträtten uppträder. Sannolikt ingick dessa kronpunsar även de i mästarproven. Att Ljungberger avled 1787 spelar ingen roll i sammanhanget, det var ändå inte han som utfärdade mästarbreven. Det gjordes av oberoende bedömare från gravörsskrået.

Det finns alltså en hel del som tyder på riktigheten i min teori om att ”lärlingsporträtten” egentligen är mästarprov. Vem som gjorde provet 1788 har jag inte klurat ut ännu, men att Lars Grandel är upphovsman till porträttet 1780 betvivlar jag icke. Nu är det upp till någon annan att försöka motbevisa mig

PS.

Efter att det ovanstående skrevs så har jag hört rykten om att det var frilansaren Carl Enhörning som lejdes in som vikarie efter Ljungbergers död 1787. Något bevis för detta har jag inte sett, men det förefaller mycket troligt att så var fallet. Det är i alla fall inte känt att det vid denna tid fanns någon lärling på myntverket som var tillräckligt duktig för att axla ansvaret som vikarie.

Tidigare postat 21/11 2016

Peter Österlund skickade detta trevliga prov på korrespondens som deras mynthandel hade för 35 år sedan. Det gällde 2 st dukater som man skulle förmedla från Povel Ramel till Karl-Erik Schmitz samling. Att Povel Ramel var myntsamlare fick vi ju veta redan för något år sedan i en artikel som Dan Carlberg skrev (hittar det inte nu), där han berättade om ett samtal med Bjarne Ahlström. Att Povels samling skulle vara av den klass som ovanstående mynt antyder fick vi dock inte veta. Att ha Povel Ramel i provenienskedjan bör ju förhöja värdet på ett mynt en hel del tycker jag.

Angående värdet så kan man ju reflektera lite över Povels prislappar. Han satte dem säkert efter vad han själv betalat, och 35000 kr (ca 100000 kr i dagens penningvärde) är inget att säga om för ett praktexemplar av 1742 års dukat. Att han däremot ville ha mer, 40000 kr (113000 idag), för dukaten 1770 som är något mindre svår både som typ och som årtal, och dessutom i betydligt sämre kvalitet; det kan man ju finna roande. Nu fick han ju naturligtvis vad han begärde, Ingemar Nilsson som var Schmitz uppköpare var inte direkt känd för att pruta.

Jag har tyvärr inte resultatlistan från Künker 230 (2013) när dukaten 1742 såldes senast, men jag tror nog inte att prislappen ökat så mycket mer än prisindex sedan 1981. Anledningen till att vi tycker att priserna ökar mycket nu är nog mer den väldiga prisnedgången på 1990-talet. Det gäller som alltid att köpa och sälja vid rätt tidpunkt.

PS.

Sedan detta inlägg skrevs har nya uppgifter framkommit som visar att Schmitz redan hade dessa båda årgångar. Anbudet gick därför vidare till Algård som köpte åtminstone 1742 och förmodligen även 1770.

Tidigare postat 10/7 2016

Det sägs ibland att det finns lika många sätt att samla som det finns samlare, och det är nog sant. Man kan dock med ett visst fog påpeka att det finns en del samlarområden som är betydligt populärare än andra. Exempelvis är det för oss svenska myntsamlare naturligast att samla på svenska mynt. Även om man specialsamlar inom en liten del av detta område så har man ändå många givande diskussionsämnen när man träffar andra samlare. På många sätt är dock dom annorlunda samlarna mest intressanta, dom som samlar på något udda som dom är så gott som ensam om. Hur tänker dom och hur började deras hobby? 

Jag fick härom dagen tips om den här auktionen. Enligt objektsbeskrivningen kommer myntet från något så ovanligt som en japan som årtalssamlade svenska och danska riksdalrar. Hur kom det sig att han blev intresserad av dessa mynt och hur lyckades han i sitt samlande? Bor man i Japan så är det ju inte nästgårds precis att vara med på skandinaviska auktioner. Speciellt inte som det mesta köptes in på 1980-talet när det inte fanns något internet. Är det någon som vet något mer om den här samlaren och hans samling så vore det jättekul om ni skickade ett mail och delade med er av kunskapen.

Om myntet ifråga kan jag säga att det är väl känt sedan tidigare och det finns med på min sida med Riksdaler 1814 med NORR. Det härstammar från Svenssons samling och hamnade senare hos Sten Törngren. Det är lätt igenkännbart på ett antal småmärken kl 5 på åtsidan. En sak som inte stämmer i objektsbeskrivningen är att det inte är inköpt före 1991. Det blev sålt på Törngrens auktion i London år 2000 och det måste ha varit då det blev inköpt till japanens samling. Jag börjar dock bli van vid sådana motstridiga uppgifter, det händer titt som tätt.