Det tog sin tid men nu är jag klar till slut. Att det drog ut på tiden beror på att jag inte bara återställde det jag gjorde i fjol, jag gjorde även om mycket. Den här gången blev det 41 typer jämfört med 38 förra gången. Det här med typindelning kan alltid diskuteras och om jag skulle göra det här igen kan det lika gärna bli 45 nästa gång. Men det blir ingen fler gång, nu får det vara så här.

Jag har även länkat till 80 variantsidor, vilket väl kan tyckas vara överkurs i en typförteckning. Men jag hade dem ju redan och det går ju relativt fort att kopiera och lägga in bilder. Alla bon-nummer är även inlagda och min tanke var att det skulle vara lättare att gå in här och ta fram en bon-referens än att söka i Bonniers bok. Det tror jag nog också att det är, men det får också konstateras att detta är en tjänst med bäst-före-datum. En ny bok om Karl XI:s 2 Marker är nämligen aviserad att komma ut i april. Den bygger på en samling som är ca 3 ggr så stor som Bonniers samling, och när den boken blivit spridd så kommer ingen att referera till Bonnier längre. Då kommer jag nog också att ta bort mina variantsidor eftersom de inte längre fyller någon funktion.

Det blev också 82 st raritetssidor. Dessa förmodar jag att jag får fortsätta vara ensam om och det är ju tur eftersom de också tar betydligt längre tid att göra. Även dessa blir dock påverkade av den nya boken eftersom väldigt många av mynten i den är köpta privat i flera led och alltså inte finns avbildade i någon auktionskatalog. Så jag räknar med en hel del kompletteringsjobb till sommaren.

Jag har inte gjort något register till Raritetssidan som jag brukar. Det blev helt enkelt för rörigt att försöka beskriva vilken variant som menas på en enda rad. Betydligt bättre och enklare att gå in via typsidorna och klicka på länken till respektive raritet.

Slutligen kan jag också säga att jag sorterat mynten efter sm-nummer när jag räknat försäljningar. Det är intressant att notera att de sm-nummer som visat sig vara sällsynta också överlag har varit avbildade. Det tyder trots allt på att katalogskribenterna ändå har haft ett rätt bra hum om vad som är sällsynt i denna snårskog av varianter.

Ja, ”intressant dubbelprägling” var kommentaren i objektsbeskrivningen när myntet till höger såldes på Bonde 5:357. För mig som inte är så väldigt insatt i präglingsteknik så verkar det helt obegripligt. Myntet till vänster såldes på Ahlström 16 och förutom texten ”REX SVECIAE” så är det två stampidentiska ex. Är det någon som har en idé om hur detta gått till så får ni gärna höra av er för jag är mycket nyfiken.

Det är för övrigt 2 Mark 1680 och de enda två exemplar jag känner till av denna variant med SVECIAE.

Tillägg: Ägaren till myntet skrev och berättade att den första präglingen var 90 grader vriden. Jag kunde inte begripa hur X och S hade kunnat byta plats men svaret var att det var XI som sken igenom där. Som alltid är det så lätt när man vet svaret…

Och en väldigt bra bakgrundshistoria

Künker 326

Coins Weekly

Intressant på TV 3 i morgon kväll (torsdag) klockan 20:00 i serien ”Svenska fall” när man sänder avsnittet ”Myntsamlaren som försvann”. Bland annat medverkar Per-Göran Carlsson. Det kan man inte missa.

Tidigare i sommar fick jag en förfrågan av Dan Carlberg om jag kunde identifiera en dukat 1816 som han fått inlämnad:

Jag svarade att det var samma mynt som i denna provenienskedja: Pripp –> Ahlström 27 (1983) –>?–> Hirsch 37 (1988) –>?–> SBC 27 (1992) –>?–> Ahlström 53 (1996)

Felet jag gjorde då var att jag bara jämförde med bilden från Hirsch 37 och den stämde perfekt. När jag nu fick tillgång till den högupplösta bilden från Numisbid och jämförde den med Pripps exemplar så ser jag dock att det inte är samma exemplar. Det är två mycket lika exemplar som har några små märken till vänster om korset gemensamt. Dessa märken måste alltså komma från stampen.

Det jag inte kunde avgöra med de gamla svartvita bilderna var några märken som var gemensamma för Ahlström 27 och 53 (exempelvis under porträttet) men som man inte såg på Hirsch 37 och SBC 27. Att man inte såg dem beror ju ofta på skiftande bildkvalitet. Med hjälp av bilden från Numisbid så kan man säkert avgöra att MISAB 33 inte är Pripps exemplar. Det är alltså två olika provenienskedjor och det är nu tillrättalagt på raritetssidan. Rätt ska vara rätt!

När jag nu ändå håller på så kan jag ju också ta upp en annan felaktighet i katalogen till MISAB 33, vilket dock inte berodde på mig.

Lot 247. STOCKHOLM. Öre KM 1719. Räfflad rand. Präglad på nödmyntet ”Kronan”. 5,68 g.

Jag riktigt studsade till när jag såg denna objektsbeskrivning eftersom jag aldrig hört talas om en överprägling på ”Kronan” förut. ”Kronan” skulle enligt direktiven väga 3,6 g, Publica Fide skulle väga 7,2 g och övriga nödmynt 4,5 g. Min teori är att man ansåg att Kronan helt enkelt vägde för lätt för att användas vid överprägling. Men här har man alltså ett ex som väger 5,68 g. Ja det är ju fullt möjligt att det finns ett ex på extra tjock plants som ändå blev överpräglad.

Räfflad rand! Ja Kronan har tvärräfflad rand, Publica Fide har diagonalt räfflad rand och övriga mynttecken har slät rand. Om objektsbeskrivningen var riktig så ville jag absolut ha myntet och jag tordes ju inte nämna det för någon för att på så sätt försämra mina chanser. Jag riktigt längtade efter visningen så att jag själv kunde besikta randen och avgöra vilken räffling det var.

Varför berättar jag det här nu då? Ja, när man går in på Numisbid så ser man att objektsbeskrivningen har ändrats. Det rätta är tydligen att det var Publica Fide som blivit överpräglad. Jag förmodar att det var någon samlare som tänkte precis som jag och påpekade felet efter att ha sett det på visningen i Moheda. Ett visdomsord är att man aldrig ska tro att andra samlare inte tänker på samma sätt som man gör själv.