Blev idag uppmärksammad om att på Ahlströms auktion 16, den som anordnades i Düsseldorf 1977 tillsammans med Galerie des Monnaies, såldes en riksdaler 1644 med ett halvt riksäpple i frälsarens hand. Tyckte att det var en så rolig variant att jag bara var tvungen att dela med mig av den. Riksäpplet ser ju mest ut som en blomkruka med en förväxt treklöver. 🙂

Jag hittade den här bilden på Katz e-auktion 32 (2020). Den ska föreställa en riksdaler 1631, men med ett utseende som jag aldrig sett förr. I vanliga fall tycker jag det är roligt med nya varianter, men den här känns fel rakt igenom. Tydligen var det fler som hade samma magkänsla som jag eftersom myntet såldes för 420 euro, vilket väl bara är en tiondel av vad en riksdaler i den här kvalitén ska kosta. Myntet är alltså förmodligen falskt!

Före:

Efter:

Den första bilden kommer från Heidrun Höhn auktion 85 i Leipzig (maj 2016) och den andra från Myntkompaniet 19 (november 2020).

Som en del redan vet så har jag de senaste dryga två månaderna jobbat med att få till en förteckning av Gustav II Adolfs mynt på Typsamlingssidan. Jag förmodar att man haft ganska roligt på min bekostnad när jag gjort fel och ändrat, och Delzanno lär väl ha hunnit skriva flera böcker medan jag hållit på med det här. Ca 70 typsidor är det i alla fall, med länkar till i runda tal 150 raritetssidor, så ni som inte varit in där tidigare har ju lite att titta på.

Gustav II Adolf är en mycket intressant kung, inte minst för spännvidden i myntutgivningen. Där finns allt ifrån stormynt och kastmynt där man använt samma stampar till ett flertal valörer, till kopparmynten där man gjort tvärtom; använt ett oräkneligt antal stampar till samma valör. Jag utgår från SM-boken när jag gör min förteckning, men i stället för att rangera efter myntort-valör-årtal så går jag mestadels efter valör-typ-årtal. Undantagen är dock flera men exempelvis stormynten rangerar jag årtal-stampuppsättning vilket gör att jag får valörerna gjorda med samma stampar på samma ställe. I SM-boken hittar man exempelvis stormynten 1617 med den okrönte kungen utspridda på sm-nummer 1, 4, 20, 37 och 38, trots att man använt samma stampar. Jag vill inte påstå att mitt sätt är bättre att göra det på, men jag tror att det finns ett visst värde i att inte alltid göra som alla andra. Jag tror heller inte att det är svårare att hitta i min förteckning än det är i andra.

Jag vill rikta ett speciellt tack till Janne Holmberg som varit med mig hela vägen med lågvalörerna, och korrekturläst och tipsat mig om rariteter som jag missat o.s.v. Det är lite irriterande att man inte själv ser felen man gör, de är ju ofta så simpla när man blir uppmärksammad på dem, men det är ju än värre att inte ha någon korrekturläsare och själv få upptäcka felen om några år eller så.

Vad gäller registret till Raritetssidorna så väntar jag med det ett tag till. Jag vill nog titta igenom några 100 kataloger till först, och förhoppningsvis minska antalet sidor lite, d.v.s. konstatera att en del är sällsyntheter men inte rariteter eftersom ”antalet kända ex” överstiger 15. Det är ju det det handlar om; att konstatera ett minimiantal av kända ex. Då kan ju vem som helst, med all rätt, hävda att det finns fler, men ingen kan påstå att det finns färre.

Ibland när jag söker i gamla kataloger så upptäcker jag saker som är rätt svårtolkade. Den här bilden passar väl in på detta. Den är scannad från Ahlströms lagerkatalog 33 (1970) och där sålde man bland annat 1 Öre 1621 med endast 21 inpunsat i stampen. Myntet i fråga bjöds även ut i lagerkatalogerna 30, 34, 35 och 37, och alltid utan bild. Det intressanta med detta är de specialsamlare av 1-öringar som jag har talat med har varken sett eller hört talas om något sådant mynt.

Eftersom objektsbeskrivningen var densamma i alla katalogerna bör man kunna utesluta ett skrivfel. Man kan nog även kunna ta för givet att Ahlström var så numismatiskt kunnig redan i början av 1970-talet att han inte misstolkar exempelvis en svag- eller felprägling. Så kvar finns väl bara alternativet att myntet verkligen finns och att det ligger bortglömt någonstans i någon gammal samling?

Här bjöds även 1 Öre 1625 ut och det är lika svårsmält det eftersom detta är den enda officiella försäljningen jag hittat av detta årtal. Åtminstone om man tar för givet att det är en stockholmsprägling. Lägg också märke till att den inte ens är försedd med ett ”R”. 1/2 Öre 1615 har man däremot raritetsbetecknat, vilket också är märkligt eftersom det ju inte är något speciellt sällsynt mynt.

Är det någon som kan komma med någon information som kan räta ut någon av mina frågetecken så vore jag djupt tacksam. Dylika mysterier går mig på nerverna.

För ordningens skull ska jag väl också ta upp några varianter som jag absolut anser ska vara med i olika myntförteckningar, men som tydligen blivit bortglömda så här långt.

1 Riksdaler 1632 med spetsig krona

Bilden till vänster känner ju alla till. Så ser nämligen åtsidan ut på Gustav II Adolfs kanske vanligaste riksdaler, sm 32 och Delzannos nr 27 och 28. Jag har dock aldrig hört någon säga något om åtsidan till höger med dubbla bälten på bröstet. På de få försäljningar jag har sett så har den fått samma referensnummer som den vanliga varianten Ett typiskt exempel på en variant ”som försvinner i mängden”. Detta ex fanns i alla fall med i Törngrens auktion i London lot 614.

Porträtt till 1/2 Riksdaler 1631 utan skärpknut.

Den vänstra bilden visar sm 35a och smb 32, och den högra visar sm 35b och smb 33 (smb refererar till Delzannos bok). Det mittersta porträttet saknas dock i båda böckerna, trots att det avviker lika mycket som de andra två. Anledningen är förmodligen att det är så sällsynt och jag har hittills hittat endast två ex. Helt okänd har den dock inte varit eftersom Törngren nämnde den i sin s.k. ”skrytlista” som han gick och delade ut på Frimynt för 15-talet år sedan; ”Alla fyra kända typerna av denna halvriksdaler erbjöds alltså på auktionen i London! Har detta hänt tidigare?” Den fjärde typen är naturligtvis sm 34 med skärpknut.

2 Mark 1615 och 1617

I mitt förra blogginlägg ifrågasatte jag om man skulle se storleksvariationer som varianter. När skillnaden är så här stor och det inte finns någon känd mellanstorlek så har jag dock ingen svårighet att acceptera dem. Båda varianterna förekommer både 1615 och 1617. Det lilla porträttet till höger saknas i både SM-boken och hos Delzanno. (Foto MISAB 8 respektive MISAB 4)

1/2 Mark 1615 och 1617

Den här var rolig! Bilderna föreställer åtsidorna på de enda två exemplar som jag hittat av ½ Mark 1615. Både SM-boken och Delzanno har tagit för givet att 1617 års porträtt även gäller för 1615, men det har de förmodligen inget bevis för. Myntet till vänster kommer från Svenssons samling och såldes på MISAB 25, och användes vad jag vet enbart 1615. Myntet till höger kommer från Ekströms samling och såldes på Ahlström 35 (1987). Den åtsidan användes dock även 1617, men även där känner jag bara till 1 exemplar. Även det kom från Svenssons samling, ett perforerat ex som såldes på en SNF-auktion 1988 och därefter på Ahlström 40, 41 och 50.

Även 1617 års 1/2-marker kan delas in i två varianter. Den till vänster är vanligast och det är den som SM-boken och Delzanno har avbildat. Den saknar krage framåt och i omskriften framför ansiktet står det REFVG. Om jag ska tippa så tror jag att den är graverad av Hans Weiler som lär ha kommit till Stockholm just 1617. Porträttet till höger visar mindre av axeln än 1615 års porträtt men för övrigt tyder den framåtriktade kragen, som mest liknar en grotesk näsa, och omskriftens REFVGIO på att det är en tidigare gravör som gjort stampen. Det är dock okänt för mig vem det kan ha varit. Tyvärr har jag inte gjort någon fullskalig raritetssökning på den, men på Ahlströms och MISABs auktioner har jag bara hittat 5 försäljningar så den är nog tämligen sällsynt.

Bilden visar en Riksdaler 1615 med stora sköldar (foto MISAB 24). I SM-boken är årtalet 1615 uppdelat i två varianter; små sköldar (sm 23a) och stora sköldar (sm 23b). Roberto Delzanno har gått ett steg längre och anger “små separerade” (smb 12), “små grupperade” (smb 13) och “stora grupperade” sköldar (smb 14). Själv kan jag utan att ha grävt särskilt mycket visa upp 4 tydligt olika stampar.

Bilden längst till vänster visar vad väl alla anser vara “stora sköldar” och de övriga har i respektive katalog ansetts vara “små sköldar”. Visserligen är det svårt att få till skalan exakt när man gör ett sådant här bildmontage, men nog ser det ut att vara fyra olika storleksvariationer. Och om det är variationer, ska man då verkligen ta upp dem som varianter i en myntförteckning?

Jag har som huvudregel att en variant bör vara så tydlig att man kan stå på en mässa och veta vad man håller i handen, utan att behöva jämförelsematerial. Jag är givetvis inte helt konsekvent eftersom jag också grottat ner mig i knappologin när det gäller intressanta mynttyper, men som regel anser jag att storleksvariationerna blir för många om de överstiger två (stor och liten).

Jag fick så sent som igår en förfrågan om förekomsten av 1/2 Dukat 1701. ”Man ser den ju aldrig till salu så det är svårt att tro att det finns fler än 15 ex som du skrivit.”

Faktum är att jag har bilder på 16 olika ex och därför blev det aldrig så att jag gjorde någon raritetssida på den. För den som vill kolla så kommer bilderna från:

Ahlström 4, 5, 16, 22, 36, 41, 53, 54, 63, 65 och 67

Bonde 3

Hagander 1

Schmitz hade ett ex och det finns ett privat ex i Värmland som Hasse Nilsson skickat en bild på. Dessutom har jag noterade försäljningar på Hirsch 3 och på Stockholms Auktionsverk 1991, men där var bilderna inte tillräckligt bra för att jag säkert kunde identifiera mynten

Det anmärkningsvärda är att jag inte kan se att ett enda ex blivit såld på MISAB och exempelvis så saknade Ottar Ertzeid detta årtal. Den sista offentliga försäljningen jag sett var på Hagander 1 (2011). Kanske kan man gissa sig till att det finns ett uppdämt försäljningsbehov av detta årtal och att den kommer att bli vanligare på marknaden framöver.

Det skulle förvåna mig om någon som läser detta någonsin har sett en bild av ovanstående mynt. Det är det tilltänkta kastmyntet till Adolf Fredriks begravning 1771 med gravörsignum CGF (sm 121b). Det är dock tveksamt om åtsidesstampen verkligen blev använd 1771. Frånsidan ser däremot ut att vara samma som den som användes tillsammans med åtsidan signerad med ”Fehrman”.

Jag har försökt komma underfund med hur det kom sig att varianten egentligen blev medtagen i SM-boken när det har funnits så lite bevis på att den existerar. Det lär ha varit så att J.O.Wedberg ska ha haft ett tennavslag i sin samling, men det fanns inte med i katalogerna när samlingen såldes. Så förmodligen är den enda källan någon beskrivning (utan bild) som gjorts för länge sedan.

Ovanstående bild föreställer också ett tennavslag. Den nuvarande ägaren köpte det för länge sedan av Kronans Mynthandel i Göteborg. Intressant är att han då även köpte ”Änkedrottningens begravning 1782” i samma metall. Tydligen hade även handlaren köpt de båda avslagen från samma samling. Det är givetvis inget bevis men det väcker tanken att de båda mynten kanske gjort hela resan tillsammans och även präglats samtidigt. Det kan även vara så att det här exemplaret en gång låg i Wedbergs samling. Det är inte gott att veta.

Den som tror att numismatiken är en färdigutforskad vetenskap har grundligt fel. Det finns fortfarande många gånger fler frågetecken än svar och den här begravningsvarianten är en av dem som det behöver forskas mer om. Nu har vi i alla fall en bild så vi vet hur den ska ha sett ut. Det är alltid en början.