Tidigare postat 28/11 2014
Man gyllne åldern kallat har |
den tid, då uti alla stater |
var en uti sin ficka bar |
en pung med holländska dukater. |
Sen följde silvrets tidevarv |
riksdalrar, piastrar, caroliner |
och slika oviga maskiner |
man fick i handel och i arv |
Så kom den tunga koppartiden, |
som gjorde ännu mer besvär. |
Och säkert alla fägna lär, |
att även den är väl förliden |
Nu, gudskelov, på intet sätt |
man över slika bördor klagar, |
men världen faller allöm lätt |
i pappersålderns sälla dagar. |
(Anna Maria Lenngren 1792)