1 Gyllen 1528
I ett samtal med Sonny Serrestam så frågade jag om han trodde att Oldenburg köpt sin Gyllen 1528 på Brüder Eggers auktion “Minus und Preis” i Wien 1874 och då svarade han att det var mycket möjligt eftersom det ju inte blir så många tillfällen att köpa “mynt som nästan inte finns”. Det vi vet är att Oldenburg hade myntet redan 1883 när han skrev sin förteckning, men vi har inga bevis för var han köpte det. Det kan ha varit i Wien 1874, men det kan också ha varit KMK som var köpare då. De hade ju två exemplar, varav det ena gick till Snoilsky i en bytesaffär 1891. Detta är det stora problemet när man proveniensforskar i gamla kataloger utan bilder och noteringar om köpare. Har man endast två alternativ att välja bland så är det ändå ett alternativ för mycket.
4 Mark och 2 Mark 1646
Här har vi inte mindre än två exempel där man faktiskt inte har något alternativ alls. Bilden är ett utdrag ur Göte Palmlunds lagerlista 2 (1952) och visar som nr 143 en 4 Mark 1646 och som nr 146 en 2 Mark 1646. Detta är ett årtal där det nästan inte finns några kända försäljningar av dessa båda valörer (förutom på Oldenburgs auktion 1898 och på en Svenssonauktion 2005). Jag har visserligen inte sökt försäljningar av dessa mynt som jag gjort med 1 Gyllen men jag borde ändå ha hittat något om det sålts på någon auktion efter 1970. Och här bjuds alltså båda valörerna ut i samma lagerlista och Palmlund verkade inte ha en susning om vilka rariteter han hade; priserna var billigt satta och han hade inte ens satt R på dem. Var de kom från och vart de sedan tagit vägen är just nu omöjligt att lista ut, men vi får väl hoppas att fortsatt forskning kan ge en antydan om det. Dessvärre verkar det hela så osannolikt att man kan undra om det är något i Palmlunds beskrivning som är felaktig.
4 Öre klipping 1563
A. Ehrensvärds samling –> Bukowski 52 (1889) –> Meissner –> Filip Mannerstråles samling –> Holmberg 62 (1903) –> I.A. Bonniers samling –> Holmberg 70 (1906) –> Nils Nilssons samling –> Holmberg 134 (1925) –> Georg de Lavals samling (1925-1941) –> Manne Jakobssons samling –>?–> Ahlström 49 (1994) –> Håkan W:s samling
4 Öre klipping 1563 känner jag till 6 exemplar av och då brukar man inte få till en så imponerande provenienskedja som detta exemplar har. Alternativen blir helt enkelt för många när man inte har bilder och köparnoteringar. Bengt Hemmingsson skrev om den här mynttypen i “Samlad Glädje 1999” och där räknade han också upp alla kända försäljningar av 1563:orna. Jag tog mig för att kolla upp dessa försäljningar och fann då att det i fem av dem påpekats att sista årtalssiffran är otydlig. Av de 6 kända exemplaren så är det endast detta som har ett otydligt årtal och då blev ju plötsligt provenienskedjan lätt att foga samman.
