MISABs kvalitets auktion 45

Om man vill hålla sig frisk ska man aldrig åka hemifrån. Jag drog på mig något skitvirus nere i Stockholm så nu har jag varit rätt däckad några dagar. Nu har jag i alla fall repat mig så pass att jag kan sitta vid datorn.

MISAB 45 var en fullt godkänd auktion, åtminstone om man, som jag, räknar rariteter. Hur den gick prismässigt bryr jag mig inte så mycket om. Det blev i alla fall 68 raritetssidor att uppdatera, varav 29 var nya bekantskaper. 3 mynt som är så sällsynta att de tidigare bara var kända i 1 ex vardera. Nu är det alltså 2 kända ex av varje. Man kan ju fråga sig hur många år det kommer att gå innan så gott som samtliga mynt som läggs ut på auktion är gamla välkända exemplar. Jag tvivlar faktiskt på att jag kommer att leva så länge så att jag får uppleva det.

För att övergå till det mer negativa med auktionen så blev båda dagarna alldeles för segdragna. Man orkar helt enkelt inte som köpare vara alert i 8 effektiva timmar som det blev på söndagen. Man kunde rent subjektivt märka att antalet rop avverkades snabbare ju längre dagen led pga att det var färre som var med och bjöd. Anledningen är att man nu kan sitta hemma vid datorn och ha samma chans att vinna en budstrid som den som sitter i salen. Med den nya tekniken klarar man tydligen inte av mer än kanske 70 rop i timman och man bör nog i framtiden anpassa antalet rop efter detta. Det bör ju inte vara något större problem eftersom det numera nog inte är några prismässiga skillnader mellan sal och internet. Salsauktioner vill vi samlare gärna ha kvar eftersom det ger oss en chans att träffas.