Jag har varit tyst länge nu och det är med mig som med barnen; när det blir tyst är det något fuffens på gång. I mitt fall handlar det om att jag fick ett uppdrag att göra en variantförteckning över Karl XI:s 2-öringar. Och nu har jag gjort en som inte går att göra i bokform. På första sidan finns bara de undertyper som bildas av olika kombinationer av valörtvåan, myntmästarmärket och årtalet. Är man inte intresserad av varianter behöver man inte gå längre, men vill man variantbestämma ett visst mynt är det bara att följa länkarna ner till den referensbild man söker. Det är inte helt säkert att den finns men vi har försökt att samla så många varianter vi har kunnat hitta. Jag kommer även framledes att lägga in nya varianter när jag får in tillräckligt bra bilder. Jag hoppas att sökningen blir lika enkel som jag inbillar mig
När jag började med det här hade jag ingen aning om vilken variantrikedom dessa 2-öringar skulle uppvisa. Jag tror att detta gäller de flesta av oss och att det nog bara var specialsamlarna som egentligen visste hur de förhöll sig. Vi andra trodde att SM-boken i princip visade upp allt som finns. Nu vet i alla fall jag hur fel detta antagande var.
Jag anser att referensböcker som SM och SMB, och för den delen även Delzannos Myntårsbok, inte ska förirra sig för djupt i variantlabyrinten. Har man inte utrymme att visa allt som finns så blir det bara fel att visa bara en del utan att tala om att det finns mer. SM-boken har exempelvis gett sm-nummer till 26 kronkombinationer (åtsida/frånsida) varav hälften inte existerar eftersom man visar fel bilder. SM-bokens krontyp B (B1 ovan) förekommer endast 1664 och då duger det ju inte att tro att samma bild ska kunna gälla som illustration även för andra årtal. Variantsamlare är ju av naturen mycket noga med detaljer! Dessutom kan man förvänta sig objektsbeskrivningar på olika auktioner i stil med ”mycket sällsynt, ej i SM eller SMB”, trots att det mycket väl kan vara en tämligen vanlig variant. Referensböcker som sm och smb bör endast ta med typer och undertyper, plus varianter när man vet att dessa endast är några få. Tar man med mer så förlorar man översikten som är deras främsta uppgift. Lämna varianterna till verk som är speciellt skrivna för dem. I den här variantförteckningen finns 60 kronkombinationer och totalt över 200 varianter medtagna (och det kommer säkerligen att bli fler när vi också får med Berndt Göhles samling), vilket är på tok för mycket för att finnas med i de nämnda referensböckerna.
Det här att kunna visa upp vad som finns är inte värdefullt enbart för variantsamlare utan även för forskarna. Vi vet ju exempelvis namnet på 4 gravörer som varit verksam under perioden 1664-1669 (Krull, Michelsson, Breuer och Karlsten) men vi vet inte vem som gjort vad. Det krävs ett långt studium av de små detaljerna på ett stort material för att kunna svara på den frågan. En intressant fråga som jag själv upptäckt nu är ”varför byttes samtliga sveakronor ut i och med att mm pil infördes”? Var det kanske brytpunkten mellan Krull/Michelsson och Breuer/Karlsten? Det skulle jag gärna vilja veta!
Jag kommer nog framledes att använda den här tekniken jag använt nu även på andra myntgrupper där jag tycker att det känns struligt. Att bara ha det allra viktigaste på första sidan men ge läsaren möjligheten att själv klicka sig ner bland varianterna känns helt rätt.
