Jag har fått en del kommentarer på senare tid att jag inte har bloggat på länge. Anledningen har helt enkelt varit att jag inte tyckt mig ha något att skriva om. Kanske blir det en ändring på det nu när jag på bara några dagar fått auktionskataloger på postlådan från Kolbe & Fanning, Solidus och MISAB. Man måste ju som bekant bli inspirerad för att göra något kreativt.
Annars jobbar jag på som vanligt, dock i det fördolda, med min hemsida och för närvarande är det Gustav II Adolfs mynt som jag grävt ner mig i. Mycket intressant för det mesta, men det finns ett undantag; hammarpräglade klippingar måste väl ses som guds straff för ogudaktiga numismatikers och myntsamlares samlade synder. I SM-boken ser det nog så lätt ut när man inte brydde sig om (eller ens kunde) att göra uppdelningen mellan Säter och Nyköping. Sedan var det då en del nördar på 1980- och 1990-talet som störde sig på det där och ville ha mer ordning. Och för att lyckas med det fick man gå ner på punsnivå och undersöka ett oräkneligt antal okristligt dåliga präglingar. Ta myntet nedan som exempel!
Enligt MISAB 35 lot 195 så är det här en ½ Öre 1625 från Nyköping. Valören ser man ju på vikten (13,83 g) och årtalet kan man faktiskt utläsa (vilket inte är någon självklarhet), men hur ser man att det är Nyköping? Jag kan i alla fall inte se det och känns inte tillräckligt intresserad för att lära mig heller. Jag är nämligen så funtad att om jag ska lära mig något så litar jag inte riktigt på att mina föregångare verkligen har dragit alla slutsatser rätt och därför är jag ju tvungen att göra hela deras arbete en gång till. Och därtill förmodligen helt i onödan eftersom sannolikheten är stor att jag inte kommer att hitta något att anmärka på. Mycket bättre då att lita på det som är skrivet och satsa sina egna resurser på sådant som ingen annan brytt sig om tidigare.
En sak vet jag i alla fall med säkerhet och det är att den överväldigande majoriteten av hammarpräglade klippingar präglades i Säter. Nyköpingspräglingar är ytterst sällsynta och många av dem bör därför finnas med på mina raritetssidor. Problemet är bara att det är så svårt att lokalisera dem eftersom de i de flesta kataloger göms bland Säterpräglingar under sm 110, 112, 114, 117 och 119. Det får bli så att jag tar med dem som kommer i min väg helt enkelt. Även om resultatet blir osäkrare än vanligt så åstadkommer jag i alla fall en lägstanivå av kända ex och det är alltid något.
För att avsluta med något helt annat så såg jag att det nu på MISAB 37 i oktober kommer att säljas en 2 Dukater utan årtal som präglades till kungens begravning 1634. Trevligt att se sig själv som referens där och det känns inte så roligt att jag kommer att förstöra alltihop. Jag har nämligen gjort en ny förteckning över begravningsmynten som bättre passar in i mina övriga typsidor. Nu lär det väl bli en del ändringar framöver vad gäller referenser i alla fall eftersom både Delzanno och Hemmingsson/Carlberg/ Wijk naturligtvis också har begravningsmynten med. En sak ingen kan ta ifrån mig är dock att i min förteckning är det bara att klicka på en länk för att se det aktuella antalet kända ex. 😉 Vill dock påpeka att dessa raritetssidor är mycket preliminära än så länge. Exet i MISAB 37 lägger jag exempelvis inte in förrän jag har tillgång till en bra bild från Numisbids.
Ha det gott
