Stockholmsfyrken typ XI finns i SM-boken upptagen med 4 årtal (1529-1532) samt två varianter som saknar årtal. Den första utan årtal är sm 92 och den anses vara präglad 1529. Kännetecknet för den är en sexuddig stjärna med hål (s.k. “stungen stjärna”) kl. 12 på frånsidan. Den är mycket sällsynt och upptagen i Appelgrens förteckning som nr 397. Själv har jag endast hittat två exemplar av den, varav ovanstående från MISAB 43 är det enda tydliga.
Den andra varianten utan årtal som är medtagen i SM-boken som sm 99 (präglad 1532-34) är en mysko företeelse. Som kännetecken ska den ha en sexuddig stjärna utan hål och någon sådan står inte att finna. Den finns inte med i Appelgrens förteckning och jag har inte sett någon antydan om att den finns någon annanstans heller. Förutom då i SM-boken! Jag tycker nog att det är dags för Hemmingsson att skriva en artikel om hur det där hänger ihop.
Sedan är då frågan vad vi ska göra med alla andra varianter utan årtal som inte har något sm-nummer som de kan sortera under. Appelgren tar i sin förteckning upp 24 stycken (app 437-461), men jag skulle vara helt nöjd om endast 2 kom med; de som i stället för en ostungen stjärna har ett bladkors eller ett katangakors kl. 12 på frånsidan.
Bladkorset på myntet till vänster är den dominerande varianten och den är vanligt förekommande. Katangakorset till höger är även den ganska vanlig. Märkligt nog är bladkorsen oftast otydliga medan katangakorsen är lätta att identifiera. Dessa båda varianter borde ha förärats med sm-nr 99a och b. Sedan kan man givetvis lägga till ett sm 99c också för “ostungen stjärna”, om den nu finns.
