Myntdata:
Stockholm och eventuellt Avesta 1719-1720 koppar
(vikt och storlek anges vid tabellerna nedan)
Rutad eller diagonalt räfflad rand
| Myntmästare: | Lorentz Careelberg |
| Gravörer: | Zachris Hartwig Arensburg |
| Johan Carl Hedlinger | |
| Anders Wikman |
Präglingar på nya plants med slät rand
4,5 g ca 23 mm
| År | Sveakronor | Gravör | Stampar | Nya sm | Gamla sm | Förekomst | |
| Typ 1:1a | 1719 | små | Arensburg | TG1 | 24a | 24a | R |
| Typ 1:1b | 1719 | stora | Arensburg | TG2)(TG1 | 24b | 24a | RRRR |
| Typ 1:1c | 1719 | stora | Arensburg | TG2 | 24b | 24a | vanlig |
Överpräglingar på nödmyntet Publica Fide (diagonalt räfflad rand och tjock plants)
7,2 g ca 23 mm
| År | Gravör | Stampar | Nya sm | Gamla sm | Förekomst | |
| Typ 2:1 | 1719 | Arensburg | TG2 | 25b | 24c | vanlig |
| Typ 2:2 | 1719 | Hedlinger) (Arensburg | TG3 | 25c | 24c | RRRR |
| Typ 2:3 | 1720 | Arensburg | TG2 | 26b | 25b | vanlig |
| Typ 2:4 | 1720 | Wikman | TG4 | 26e | 25b | R |
| Typ 2:5 | 1720 | Arensburg) (Hedlinger | TG5 | 26c | 25b | RRRR |
Överpräglingar på nödmyntet Kronan (vertikalt räfflad rand)
3,6 g ca 23 mm
| År | Gravör | Stampar | Nya sm | Gamla sm | Förekomst | |
| Typ 3:1 | 1720 | Arensburg | TG2 | — | 25b | RRRR |
Överpräglingar på övriga nödmynt (rutad rand)
4,5 g ca 23,5-24 mm
| År | Gravör | Stampar | Nya sm | Gamla sm | Förekomst | |
| Typ 4:1 | 1719 | Arensburg | TG1)(TG2 | — | 24b | RRRR |
| Typ 4:2 | 1719 | Arensburg | TG2 | 25a | 24b | vanlig |
| Typ 4:3 | 1719 | Hedlinger)(Arensburg | TG3 | 25c | 24b | S |
| Typ 4:4 | 1720 | Arensburg | TG2 | 26a | 25a | vanlig |
| Typ 4:5 | 1720 | Arensburg)(Hedlinger | TG5 | 26c | 25a | R |
| Typ 4:6 | 1720 | Wikman | TG4 | 26d | 25a | S |
Ulrika Eleonoras 1 Öre km är mycket vanligt förekommande, men endast i kvalitéer upp till 1+. Kvalitet 01 eller bättre är ytterst sällsynt. Arensburg graverade stamparna till minst 95% av alla 1 Öre km och förmodligen alla stampar som användes till nya plants med slät rand.
Länk till ”Myntsnack” där man i pod 10 talar om dessa 1 Öre km.
Tomas Gustavssons stampstudie
Nedanstående variantförteckning av Ulrika Eleonoras 1 Öre KM 1719-1720 publicerades av Tomas Gustavsson, Växjö, i SNT nr 4-1997. Tydliggörandet av bitecknen mellan V.E.R.S. och mönstren i kronringarna som är inklippta ovanför myntbilderna har Gustavsson som upphovsman. Fotografierna är tagna av Jan Eve Ohlsson.
FEM KÄNDA VARIANTER AV ULRIKA ELEONORA 1 ÖRE KM
Storsamlaren Olof Hallborg hade redan på 1800-talet funnit samtliga 5 varianter (dessa såldes 1897 på Bukowski auktion 106). Varianterna föll i glömska, men år 1953 publicerade Torgny Lindgren TG 4 (Sveriges Mynt 1719-1776) och så sent som år 1997 publicerades även TG 5 (SNT nr 4 år 1997). TG = Tomas Gustavsson
TG 1 – Arensburgs typ med små kronor, 1719
Första varianten som präglades.
Åtsida: Jämfört med den vanliga TG 2 är sveakronornas ytterblad mindre än mittbladet. Namnbokstäverna skiljs av liksidiga trekanter. Kronringarna pryds med tre ädelstenar och däremellan två pärlor.
Frånsida: Den kungliga kronan skiljer sig mot den vanliga varianten då denna är något mindre och har en mer ”päronlik” form. Kronringen pryds med tre ädelstenar och däremellan två pärlor.
Endast 1 st stamp förekommer för åt- resp. frånsida. TG 1:s åt- och frånsida finns dock som hybrid med TG 2:s åt- och frånsida.
TG 2 – Arensburgs typ med stora kronor, 1719-20
Den vanligaste varianten vilken är till åtminstone 95% helt dominerande.
Åtsida: Sveakronornas mittblad och ytterblad har samma storlek. Namnbokstäverna skiljs av något spetsiga trekanter. Kronringarna pryds med tre ädelstenar och däremellan två pärlor.
Frånsida: Kronringen pryds med fem ädelstenar.
Många stampar är kända. P.g.a mängden stampar så förekommer också ett flertal variationer av kronorna, men alla dessa är variationer och faller samtliga inom ramen för varianten.
TG 3 – Hedlingers åtsida, 1719
Åtsida: Sveakronorna är mycket vackert och mer realistiskt graverade än de två första varianterna. Namnbokstäverna skiljs av punkter. Kronringarna pryds med tre ädelstenar och däremellan två dubbla pärlor. Årtalssiffrorna är något mindre än för övriga varianter.
Frånsida: Som TG 2.
Endast 1 st stampkombination förekommer.
TG 4 – Wikmans stampar, 1720
Kallas traditionellt för “Lindgrenska typen” efter Torgny Lindgren som först publicerade den.
Åtsida: Kronorna är också här naturalistiskt och väldigt vackert utförda. Namnbokstäverna skiljs av på höjden smala rutformade tecken. Kronringarna pryds med fem varierande ädelstenar och däremellan fyra dubbla pärlor.
Frånsida: Valörtext är något grövre än för övriga typer. Pilfjädrarna är av trubbigare typ. Kronringen har samma prydnader som åtsidans sveakronor.
Ett mindra antal stampar är kända för åt- och frånsida. 1953 publicerade Torgny Lindgren TG 4 i ”Sveriges Mynt 1719-1776”.
Efter att Gustavsson publicerade sin artikel så har det konstaterats att sveakronorna är identiska med frånsidans krona på 1 Öre SM 1730-1744. Dessa har graverats av Johan Wikman som 1730 efterträdde sin far Anders Wikman som gravör i Avesta. Förmodligen övertog då Johan Wikman faderns punsar vilka tidigare uppenbarligen använts vid graveringen till stamparna till ovanstående TG 4. Det är alltså Anders Wikman som är upphovsman till TG 4, men om präglingen skedde i Avesta eller Stockholm är osäkert. Varken Anders eller Johan Wikman var officiellt anställda som gravörer i Stockholm, men man vet att Anders stod som gravör på flera av nödmynten 1717-1718 och då kan han ju lika gärna ha varit i Stockholm och graverat denna 1 Öre KM 1720 också.
TG 5 – Hedlingers frånsida, 1720
Åtsida: Som TG2.
Frånsida: Skiljer sig i alla avseenden jämfört med övriga varianter, skölden är betydligt högre, pilfjädrarna är inte lika spetsiga och kronan är mycket plattare. Kronringen är prydd på ett unikt sätt med tre ädelstenar och däremellan två hoper med fyra pärlor.
Endast 1 st stampkombination förekommer. Varianten publicerades första gången i SNT nr 4 år 1997.
Slutligen ska väl också nämnas de olika randmönstren: till vänster har vi den vertikalt räfflade randen som nödmyntet Kronan fick, i mitten Publica Fides diagonala räffling och till höger den rutade randen som övriga nödmynt fick. Lägg även märke till skillnaderna i tjocklek. Diametern på nödmynten var ju ungefär lika stor och det var alltså tjockleken som gjorde att Publica Fide vägde dubbelt så mycket som Kronan. (Foto Lennart Castenhag)