Jag har roat mig med att uppdatera Pripps samlingssida vilket var intressant. När jag gick in på djupet på den så märkte jag nämligen att det inte riktigt var den fantastiskt fina samling som Ahlströms och Törngrens recensioner fått mig att tro. Det var fler mynt än jag föreställt mig (drygt 5200), men 60% av dem saknar proveniens. Tydligen var Pripp väldigt dålig på att själv dokumentera sina inköp och de flesta av de som finns har räddats av andra.
Det fanns 22 rariteter i samlingen som saknade proveniens och av dessa är 1 Dukat 1759 definitivt den intressantaste. Vid den här tiden kände man bara till ytterligare ett ex i privat ägo och det var Oldenburgs som såldes till Antell på auktionen 1898. Var Oldenburg köpte sitt ex är oklart men det var ju före 1883 när han gav ut sin förteckning. Förmodligen var det ett exemplar som såldes på Bokauktionskammarens auktion 1/12 1882 som sedemera hamnade i Pripps samling. Men hur gick det till? Pripp var 21 år vid det tillfället och det är ju inte troligt att han själv köpte en så tung pjäs redan då. Troligare är då att myntet kom via Åhmans eller Engblads samlingar som Pripp köpt i sin helhet 1890 resp. 1895. Dessvärre kan jag inte skriva in försäljningen 1882 i Pripps provenienskedja eftersom det dök upp ytterligare ett ex så sent som på Künker 201 (2012). Dessutom hade ju även Svensson ett exemplar som numera ägs av KMK. Så det är definitivt inte lätt att räkna ut dessa mynts vandringar mellan olika samlingar.
