För en tid sedan fick jag en mailfråga som löd så här:
Hej!
Jag håller på att stämma av min kopparmyntsamling mot din hemsida och funderar på om det kan ha smugit sig in ett litet fel? Du skriver under Typsida – Karl XIII – 1 Skilling – Typ 1 med långa pilfjädrar: ”Denna frånsidesvariant användes bara under en del av 1812 och är därför ganska sällsynt.”
Men Tonkins ”Myntboken 2016” och Delzannos ”Sveriges Myntbok” hävdar båda att det är varianten med korta pilfjädrar som är mer sällsynt 1812, i vart fall har den varianten ett högre listpris. Vet du hur det förhåller sig?
Ju mer jag tänkt på frågan desto intressantare har den blivit. Det är nämligen så att man 1812 började med långa pilfjädrar och höll på med det större delen av året. Jag vet inte när man övergick till korta fjädrar, men slutresultatet är i alla fall att det finns betydligt färre kvarvarande mynt med korta pilfjädrar just det året (1812). Det jag menade i min kommentar var dock att under perioden 1812-1817 var varianten med långa fjädrar sällsyntare eftersom den bara präglades 1812.
Detta leder till frågan om vilken variant 1812 som egentligen är mest eftertraktad och därför bör betinga ett högre pris? Är man ren typsamlare så spelar ju årtalet ingen roll och man kan ju välja ett ”billigare” årtal. Går man ett steg längre och även vill ha viktiga varianter som inte har med årtalet att göra så eftertraktar man ”långa fjädrar” 1812 och ”korta fjädrar” av vilket årtal som helst. Det är endast när man vill ha alla årtal och alla varianter som korta fjädrar 1812 blir värd priset i värderingsboken. Hur stor del av samlarkåren samlar Karl XIII på detta sätt?
Nu är det dock även så att en värderingsbok på sätt och vis är en självuppfyllande profetia. En högt värderad variant blir extra eftertraktad bara för att den är högt värderad. Det är rätt ologiskt men många samlare tänker som så att ”ska jag bara ha ett ex av Karl XIII:s Skillingar ska det banne mig vara det bästa och sällsyntaste som jag kan hitta” och då blir ju också konkurrensen om dessa mynt större.
Ett annat exempel på samma fenomen är Riksdalern 1814 med NORR; mer än dubbelt så dyr som ett likvärdigt exemplar av ett senare årtal.
Nåväl, nu var mitt inlägg bara en reflexion över ett förmodligen olösligt problem. Självuppfyllande profetior som redan finns kan ju knappast trollas bort. Det man kan göra som enskild samlare är att klargöra för sig själv vad man egentligen samlar på och bortse från vad (man tror att) andra samlare eftertraktar. Kanske svårare i praktiken än i teorin…
