MISABs 35:e auktionskatalog damp ner i postlådan igår och det är tämligen fullmatad läsning. Jag har inte hunnit med mer än att bläddra lite i den ännu, men jag har i alla fall hunnit se att en stor del av mynten, kanske rent av stommen i hela katalogen, kommer från Ove Karlsson samling.
Som många redan vet så var Ove verkstadsägare och myntsamlare från Gävle, och under de senaste 30 åren byggde han upp en av nutidens absolut största samlingar av svenska mynt. Han samlade efter SM-boken och ville ha alla nummer som var förtecknade där. Av rena kostnadsskäl var det givetvis lite glest bland de dyraste mynten och plåtmynt samlade han inte på alls, men annars hade han kommit längre än någon annan jag känner.
För mig är det en självklarhet att en samling av den här digniteten ska dokumenteras för eftervärlden som ett bevis för en storslagen numismatisk livsgärning. Det tragiska är dock att nu när samlingen börjar säljas så sker det helt anonymt och Oves namn verkar inte nämnas alls i katalogen. I det fallet ska dock ingen skugga falla över Dan Carlberg och MISAB eftersom dessa inte har något annat val än att följa inlämnarnas önskemål. Jag måste ju själv vara försiktig med vad jag skriver på min hemsida, så jag vet hur det är. I fallet Ove Karlsson har jag dock inga andra förpliktelser än mot Ove själv och jag är mycket väl förtrogen med hur han ville ha det. När jag publicerat nya raritetssidor så var nämligen Ove alltid den förste som ringde och ville komplettera med sina egna mynt. Hade jag redan en bild så behövdes ju bara info om var han köpt myntet och i annat fall så skickade han en bild. Det blev med tiden rätt många sådana kontakter och även om vi kan ha missat något mynt så är alla hans rariteter från Karl XII och framåt med på mina raritetssidor.
Jag minns mycket väl sista gången vi talades vid på telefon. Det var i slutet av augusti 2019 och vi hade gått igenom Karl XI:s högre valörer och han lät som alltid lika glad och hurtig; “Nästa gång går vi igenom 2-markerna”! Nu blev det aldrig någon “nästa gång” eftersom han, till stor sorg för alla oss som kände honom, dog i skelettcancer någon dryg månad senare.
Även om vi nu aldrig kommer att få se hela omfattningen av Ove Karlssons samling så kommer jag i alla fall att jobba med en förteckning över hans viktigaste mynt, hans svenska rariteter. Förmodligen blir den aldrig helt komplett, men med lite hjälp från mina och Oves gemensamma vänner så lär jag nog nå ganska långt. Det tycker jag att jag är skyldig honom.
