Guldmyntstatistiken

Det är ett tag sedan jag skrev något om priserna på svenska guldmynt fram t.o.m. 1872 och det känns som att det är dags igen. Som en repetition så jämför jag alla prisutfall på de större auktionerna med priserna på Haganders auktioner för motsvarande mynt och får därmed fram ett index. Om exempelvis priset på den senaste auktionen var 20% högre än Haganders pris så blir indexet 120. I undersökningen ingår MISAB 30, Frimärkshuset 149 och MISAB 33.

Om man tar medelvärdet för varje auktion och år så får man följande tabell:

	Antal mynt	Medelindex
MISAB 30	23	120
Frimärkshuset 149	19	140
MISAB 33	31	164
Totalt 2019	73	144
Totalt 2018	188	145
Totalt 2017	113	109
Totalt 2016	89	101

För ett år sedan skrev jag följande:

”Nu kan man ju fråga sig om trenden kommer att fortsätta på detta sätt? Knappast troligt om ni frågar mig. Det har nämligen visat sig att prisnivåerna höjs när en stor samling säljs; vi såg det med Bondes, med Haganders och nu med Ertzeids samling. Man såg även en liten uppgång när Lindbergs samling såldes, trots att det var en typsamling utan årtalsserier. Tiden mellan storsamlingarna sker en stagnation; marknaden ”minns” de nya prisnivåerna så den återgår inte till en tidigare nivå, men det kommer helt enkelt ut för lite toppmynt i mellantiden för att det ska bli den verkliga striden igen. Jag gissar att nivån de närmaste åren kommer att ligga mellan 130% och 150% av resultaten på Haganders auktioner.”

Det visar sig nu att jag hade rätt eftersom indexet för 2019 nästan är exakt samma som för 2018. Det återstår i och för sig en auktion i år (Myntkompaniet i november) men det behövs rätt många mynt som har en avvikande prisnivå för att rubba medeltalet nämnvärt. Hur det blir nästa år vågar jag inte sia om eftersom jag inte hade räknat med den starkt uppåtgående trenden för årets auktioner. Trots att den inte kan betecknas som en dukatauktion (endast 23 objekt) så var resultatet på MISAB 33 i nivå med toppresultatet på MISAB 28-29 (index 167). Det var oväntat!

Under året som gått så har det slagits 17 prisrekord på enskilda objekt. De flesta av dessa har inte ökat med mer än 10-20% vilket inte är så mycket att höja på ögonbrynen åt. Det återstår dock 7 objekt där inga bortförklaringar räcker till för att förklara de skyhöga priserna. Det kan kanske vara intressant att redovisa dem alla här nedan. (Provisioner ej inräknade)

	Tid. rek.	Aukt.	Nytt rek.	Aukt.	Ökn.%	Ökn./år
Dukat 1689	43000	Mi24	130000	Frim.	202	101
Ädelf.duk.1770	71200	Hag3	210000	MI33	195	28
Dukat 1774	40000	Mi24	87000	Frim.	117	59
Dukat 1816	29444	Hag4	80000	Mi33	171	24
4 Dukater 1837	98000	Mi8	210000	Mi30	114	19
2 Dukater 1839	62000	Mi5	120000	Mi33	94	12
Dukat 1868	14000	Mi20	41000	Mi33	193	64

Det var lite knepigt att få till den här tabellen eftersom det inte är så lätt att få plats med allt jag ville ha med. Det blev många förkortningar (som jag hoppas att ni förstår) och ändå var det mycket som inte rymdes. Kvalitén på rekordmynten vore exempelvis bra att ha, men jag kan i alla fall säga att det endast är dukaten 1689 som var högre bedömd på den senaste auktionen. I alla övriga fall har de nya rekordhållarna samma eller lägre kvalitet jämfört med sina föregångare. Ädelforsdukaten 1770 är det dessutom samma ex båda gånger. Det ska också sägas att dukaten 1774 är en annan, kanske unik, variant än den som såldes första gången.

Antalet år mellan rekordnoteringarna hade också varit bra att ha med, men nu får var och en räkna ut det själva.

Var och en får dessutom tolka tabellen som man vill. Min egen reflektion är i alla fall att det är förståndigt att förbereda sig före en auktion genom att ta reda på vad ett mynt man vill ha rimligtvis kan vara värt. Man kan aldrig lita på att den som bjuder emot har gjort hemläxan bättre än man gjort själv.